Terrängmomentet. Tre, två, ett - Rid!
När dressyr- och hoppmomentet är avklarat kan man alltså börja ladda inför terrängen. Jag brukar altid försöka endast fokusera på dressyren och hoppningen först, och sen när det är avklarat börjar jag fundera på terrängen.
"Grundtanken" jag brukar försöka hålla mig till är att ta en "sak i taget", tag ett moment i taget och tänk inte så mycket på de andra.
"Grundtanken" jag brukar försöka hålla mig till är att ta en "sak i taget", tag ett moment i taget och tänk inte så mycket på de andra.
Att matcha hästen färger med ryttarens utrustning är rätt roligt tycker jag. Och så mamma alltid sagt till mig - "Använd vita ridbyxor, de syns bäst på håll så att jag skall se vart hon ska filma"
När terrängen är beror lite på hur många starter det är, men oftast brukar arrangörerna lägga de högre klasserna först. Detta då det är lättare att plocka bort delar av hinder, exempelvis ris, än att bygga upp. Så därför börjar de med de största hindren först. Givetvis rider man inte samma bana som de som rider högre, men ibland kan man komma och hoppa samma hinder, fast lägre i en lättare klass. Exakt när terrängen startar, vilken tid brukar preliminärt skrivas ut i ryttarmeddelandet. Och exakta tider anslås på anslagstavlan under tävlingsdagen. Man brukar få en starttid, ofta är det 2 minuter mellan varje ekipage.
Till terrängen brukar jag jogga fram ganska länge, halvlånga tyglar och låta hästen hitta sin egen balans. Inte "skena" runt som man ser många göra på framridningen, utan jag spar på min häst´s energi till det är dags att ge sig ut på banan. När jag väl har joggat fram i både trav och galopp kortar jag upp tyglarna lite mer, sätter lite tryck i hästen och börjar skutta lite över framhoppningshindren. Tänk på att inte "hoppa ihjäl" hästen, utan den skall endast vara varm i kroppen inför starten, inte helt slut, då orkar den inte springa och hoppa sen.
I samband när jag hoppar fram gör jag en del tempoväxlingar, för att väcka upp hästen och få igång den. Få upp pulsen på hästen så att den är beredd på vad som komma skall.
I samband när jag hoppar fram gör jag en del tempoväxlingar, för att väcka upp hästen och få igång den. Få upp pulsen på hästen så att den är beredd på vad som komma skall.
När man väl går bort mot starten blir man oftast nervös, helt naturligt. Då finns det liksom ingen "återvändo", hihi. Jag brukar alltid låta hästen se en eller två andra hästar "gå iväg över starten", detta för att hästen skall se vart den skall och göra sig mentalt redo att starta.
Det finns olika "startlinjer" i fälttävlan. Dels kan man ha en startfålla, det är vanligast och kan ofta vara jobbigt för de mer tända hästarna. Som min ponny Mysac som bara stod och laddade, stegrade och sköt iväg.
När ekipaget före mig har gått iväg brukar jag alltidrida fram till startfållan, rida igneom den så att hästen blir lugn, men endast i skritt! jag försöker aldrig få min häst att stå still i en startfålla utan det skapar bara onödig uppladdning och stress. Sen så brukar funktionären säga "1 minut kvar", därefter "30 sekunder kvar", och sen "10 sekunder kvar", för att sedan börja räkna ner till 0, vilket är "rid"/ starta.
Jag brukar alltid skritta in i startfållan när det är ca. 3 sekunder kvar, så att jag inte behöver stanna till för länge. Det man måste tänka på är att man inte får komma i trav eller galopp genom startfållan, detta kallas då Flygande start och kan då ge straffpoäng. Man måste göra en tydlig halvhalt, alternativt som mig skritta in och fatta mjukt galopp när de säger "rid". Det är oftast första hindret folk har problem med, man skall rida ifrån de andra hästarna och man har inte riktigt fått igång galoppen. Så på första hindret, rid som en "tok", få igång galoppen och rid som att hindret vore två meter, sen brukar det flyta på. Oftast tar det 3-4 hinder innan hästen har kommit igång ordentligt, men då kan det ju redan vara "försent", dvs man kanske redan har fått ett stopp.
Är det ingen startfålla, utan endast en startlinje (som på banhoppning) gäller samma sak, ingen flygande start får göras. Utan man måste markera en tydlig halvhalt, för att visa att man inte "galopperar" igenom starten. På stilfälttävlan däremot är det alltid en startlinje bara, och där får man galoppera igenom starten! Precis som på en vanlig banhoppning.
Tio, nio, åtta, sju, sex, fem, fyra, tre, två, ett - Rid!!! Och så flyger hästen fram med spetsade öron, modig, framåt och intresserad att ta sig an den roliga uppgiften, i alla fall tyckte Indra så.
Startfålla:
Startfålla:
Hej igen! Jag har kommit på ännu fler frågor:
1) Har funderat mkt på den lätta sitsen. För det första undrar jag hur jag ska orka stå i lätt sits en hel fälttävlansbana men det är väl bara att träna :-) Sen är min häst ganska försiktig av sig och vill inte slå sig och jag kan tänka mig att han kommer titta lite om han tycker något hinder ser konstigt ut, hur ska man göra i det läget? Står man upp i lätt sits är man ju redan lite framåtlutad och om det blir ett stopp måste det ju vara större risk att trilla av eller?
2) Jag kan bli ganska osäker i hoppningen då jag både är lite höjdrädd och gärna börjar leta avstånd och så blir jag nervös när jag kommer fel, men jag antar att samma gäller här som i banhoppning, om man inte ser avståndet så bara rid på och kommer man fel så sitt still och håll om med skänkeln och låt hästen bestämma om den vill hoppa av eller trampa om? Mitt mål är att rida debutant eller stilfälttävlan 90 cm och högre än så har jag inga ambitioner att hoppa. Jag tycker det ska bli jättekul men lite nervös är jag :-)