Vägen till mitt hjärta, är genom min häst!

Allmänt / Permalink / 1

Så är det! Och det visste min partner Daniel redan på för 10 år sedan. Vi har varit tillsammans i hela tio år och har det fantastiskt bra, även om det såklart är som vid i alla förhållanden har sina bergstoppar och dalar. Men för det mesta är det otroligt bra! Mest småsaker man stör sig på hos varandra, fast som egentligen är bagateller med tanke på att vi vet vad vi vill - Och det är att leva med varandra!

I början av vårt förhållande ville ta Daniel verkligen visa sig "tuff"! Han följde ofta med ut till stallet och hjälpte även med att mocka. En gång minns jag att han till och med mockade ur hela tjocka vinterbädden av halm. Jag tror han gjorde det för att "impa" på mig, samtdigigt som han ville vara snäll. Senare fick jag höra att han hade astma och väldigt svårt att andas vid amoniak lukt. Vilket det förekommer när man mockar ut en tjock halmbädd som legat i ett år. Han red också lite grann i början, även barbacka och på en handshäst till mig. Detta var på ponnytiden, så jag lånade en annan D-ponny som Daniel fick rida på. Han ville nog helst inte erkänna det, men han tyckte nog det var rätt så roligt trots allt. 

Daniel har stor respekt för hästar och även andra djur skulle jag vilja påstå, kommer det en hund på gatan när vi går så flyger han över på andra sidan. Gäller det hästar så går han knappt i närheten, om jag inte "tvingar" honom förståss. Men ofta bli han  sur och sätter sig på tvären när jag försöker lära honom saker, exemelvis att ta på grimman på en häst. Jag tycker han är "larvig" och borde förstå att hästarna jag utsätter honom för är trygga.. Han närmar sig försiktigt, som om hästen vore gjord av luft. Så fort en häst fnyser eller skrapar med ett ben känns det mest som att han vill fly ut från stallet.

Men ibland så händer det! Att Daniel närmar sig hästar, i detta fall Isola har han börjat gilla och faktiskt så verkar han nästan tycka om att stå nära henne. Klia henne lite i manen och se henne njuta av uppmärksamheten. Ge henne morötter för då ser han hennes uppskattning och nyfikenhet i blicken. Häromdagen stod vid inne i boxen tillsammans med Isola, vilket är väldigt imponerade för att vara  Daniel och ha stor respekt (Jag skulle vilja säga rädd, men det får jag nog inte..) för hästar. Han hjälpte till och med att borsta på henne, sedan höll vi tillsammans en varsin hand på Isolas mage. Han kände den först, han kände Fölis sparka! Första sparken som vi kände, kände såklart han. Jag fick känna den andra. Och tillsammans i Isolas box, med varsin hand på hennes mage kände vi igen Fölis röra sig. Det var häftigt det, men kanske mest häftigt att se Daniel börja bli kompis med min häst. 



Bilder från 31 Januari 2017 när vi var i stallet och gav morötter samt knöt fast den nya smålänska julgranen som gjort sitt hemma hos grannen på mina föräldrars gata. Nu blir det kalas i natt för Isola. 










Tack för att du står ut med mig och mitt intresse, det är ju en stor del av mitt liv. 

Think positiv, get positiv!

Allmänt / Permalink / 3
Som sagt va jag på en väldigt givande föreläsning angående mental träning. Föreläsaren hette Matilda Norling och är själv tävlingsryttare på hög hoppning. Hon pratade en del om självkänsla och självförtroende. Skillnaden mellan dem och vad som känneteckar personer med vice versa.

En sak som jag tyckte var väldigt intressant var att personer med god självkänslan har lättare att acceptera misstag och att "dem inte är bäst i världen". Att de faktiskt har saker att arbeta med, min egen tolkning är att det är en slags peson som är åt det ödmjukare håller när det handlar om ridning och kunskap. En person som vill lära sig, ta del av andras kunskap och som accepterar att "Jag är inte Peder Fredriksson" . Däremot en person med låg självkänsla har ofta attityden: "Jag, jag och jag". Dem är ofta väldigt egocentriska och pratar mestadels om sig själv och sin häst. Dem har svårt att ta till sig eventuella tränarens instruktioner och lyssnar ogärna på någon annan än sig själv. Dem har svårt att acceptera att andra är bättra ryttare än dem och att de gärna själva tror att dem är självaste "Rolf Göran Bengstsson". Därmot kan dessa personer ofta ha väldigt gott självförtroende och både syns och hörs på lång väg när dem kommer.

Men vad är självförtroende då? Jo, jag skulle vilja sammanfatta det som en person med högt självförtroende vågar ta plats och säga vad hon tycker. Vågar visa "här är jag", men samtidigt med någon form av ödmjukhet om denna person också har god självkänsla.
 
Under föreläsningen fick även vi, lyssnarna ara aktiva. Vi satt i små grupper och fick små diskussionsämnen titt som tätt. Bland annat skulle vi säga två bra saker om sig själv! Låer väl inte så svårt, men det var det verkligen för många. Ofta är det lättare att säga två bra saker om andra, men att säga om sig själv är svårt. Jag sade:

  • Jag är bra på att få mina hästar glada.
  • Jag är bra på att prestera i pressad situation.

Genom att säga, eller skriva ner saker man är bra på ökar självkänslan. Så om man har lite sämre självkänsla rådde föreläsaren oss om att skriva ned positiva saker som hänt under dagen. Så att vi inte skulle glömma. Att skriva ned saker man har gjort bra är jätte bra! Attt fokusera på det positiva får vår gärna att vilja utvecklas och nå till det positiva stadiet igen. 
 
 
Så låt mig höra av er mina läsare, vad är ni bra på? :) 
Det behöver inte vara hästrelaterat, men mina svar blev just det eftersom vi som diskuterade just där och då är väldigt hästbitna. 
 
 
 Här har vi en häst med hög självkänsla och högt självförtroende! 
 
 
Och här har vi en häst med låg sjävkänsla och högt självförtroende!

Jag skall visualisera mig till framgång!

Allmänt / Permalink / 1
"Sök felet hos dig själv istället för att skylla på hästen".
 
Så himla sant! Alltför ofta hör jag "- Han är inte som han brukar", "- Han gör så braa för å jävlas",  blä, blä, blä, orkar inte höra sånt! Hästar gör inte saker för att jävlas, utan dem gör det dem tror är rätt. Hästar vill vara oss tvåbenta till lag och söker vägar för att göra rätt, som i sin tur leder till beröm. Din häst drar inte ner huvudet för att jävlas, den drar uppenbarligen ner huvudet av någon anledning. Kanske det helt enkelt är du som ser till att din häst drar ner huvudet?! 

Maria Gretzer hade en clinic för några dagar sedan och tidningen Hippson snappade upp vad hon gick igenom på clinicen. Och den var verkligen intressant att läsa! Har gärna varit där och sätt den live. En punkt som hon gick igenom var "Sök felet hos dig själv", och det tycker många ryttare borde bli allt bättre med att göra. 
 
(Nedastående text kopierat från Hippson.se)
 
Sök felet hos dig själv
Något som är otroligt tydligt när Gretzer rider är att hon hela tiden söker felet hos sig själv, inte hos hästen. ”Där kunde jag ha hållit rytmen bättre med skänkeln, det var slarvigt av mig!”, ”När jag bara fokuserar gör hästen det superbra” och ”Där glömde jag att titta på hindret, pinsamt!” är några av kommentarerna publiken får höra.
Detta återkommer när Maria får en publikfråga om en häst som ”har fått problem i kombinationerna”. Är det hästen som har fått problem, eller ryttaren?
– Varför har hästen fått problem? Man måste gå lite mer till sig själv. Jag själv har kanske svårt att komma in optimalt i kombinationer. Då får jag öva på det. Man kan inte hoppa varje dag, men kavaletti kan du rida ofta. Träna in din tajming med hjälp av bommar, råder hon.
Maria erkänner att en av hennes egna svagheter är att hon ”glömmer” att titta på nästa hinder när hon har mycket annat att tänka på.
– Det retar mig verkligen. När jag tittar på nästa hinder i luften får jag en så mycket bättre känsla. Tittar jag däremot upp först två galoppsprång efter landningen, då får jag inte alls samma flyt. 
HÄR kan ni läsa hela artiklen. 
 
"Det är ryttaren som för hästen känslig för hjälperna"
Jag vill ha dem lätta för hjälperna. Det är ryttaren som gör hästen känslig, om du är tydlig och visar vad du vill lär den sig snabbt. Faktiskt snabbare än många människor… Jag är fascinerad över hur bussiga hästar är och hur snabbt de försöker lyssna in en ny ryttare, vad vill hon där uppe?
 
 

 
 


 
 
Lite måndagstankar från mig nu är jag har tid att fundera... I och med att jag inte kan rida och träna för att bli bättre får jag läsa, titta på filmer och visualisera mig till en utveckling på hästryggen. Och just att visualisera är något jag skall ta med mig, jag var nämligen igår på en föreläsning genom min tävlingsklubb som handlade om Mental träning. Jag gillar verkligen sånt! Men det jag mest snappade upp och kommer ta med mig, var just biten där föreläsasaren pratade om att man kan visualisera sig till framgång. Det skall jag göra, jag skall visualisera mig i form till sommarens tävlingar. Undrar bara om hästarna mina också tränar på det viset? ;)
 
 
 
 
 
 

 

Till top