Läsarfråga :)

Vad är fälttävlan? / Permalink / 3
En fråga från en läsare som heter Anna som undrar lite grann om det lätta sisten i fälttävlan, samt hur man "gör" med en häst som kan vara tittig på hinder. Jag skall försöka svara på hennes fråga så gott jag kan.

Att kunna stå i den lätta sittsen i ca 4 minuter är något vi ryttare måste klara av, det är inte för lång tid att begära. Men för att orka det måste du träna, träna hemma. Exempelvis när du travar fram din häst, bestäm dig för att du skall stå i lättsits i 5 minuter i trav (det är framförallt jobbigt i trav) och därefter värmer du hästen i galopp också. Om man som ryttare inte har den fysiken att klara av att stå i lättsits tycker jag inte att man i huvudtaget skall ut på terrängbanan, det är inte schyst mot hästen. Lite kondis får väl vi tvåbenta också ha. ;)

Lite knepig fråga det där med om hästen är tiittig, men skall försöka förklara hur jag tänker.. Om det är en häst som är tittig som hoppar högt över hindren så är det viktigt att du som ryttare är följsam och mjuk. Tag gärna mantag eller håll i en halsring eller dyligt, försök att låta hästen mun vara fri. För om man råkar rycka hästen i munnen samtidigt som den hoppar en meter över hindret kommer den tycka att det blir ännu obehagligare. Så har du en häst som min, hoppar högt, så var lätt i siten och försök vara följsam.

Om du däremot har en häst som är tittig, och "dum", dvs stannar på hinder. Skulle jag nog inte riktigt vara lika lätt i sisten i anridningen. Var då i en lätt position över hästen emellan hindren och sjunk ner försiktigt i sadeln när du närmar dig hindret. 

 
 
 
 
 

På denna film kan ni ser när Indra och jag fick problem på ett hinder. Det var första gången någonsin som hon stannande på ett hinder. Inte egentligen för att hon var dum, utan för att hon var osäker. Hon hoppade hindret på första förösket en gång, men "ångrade" sig då i luften och slog då i bakbenen ordentligt i hindret. Sen ville hon inte hoppa det. Försökte 5-6 gånger innan hon kom över hindret igen, och även om hon kom över hindret var hon ännu inte riktigt övertygad om att hon vågade.

Så här i efterhand tror jag detta problem uppstod för att jag blev spänd. Jag tyckte hindret var ganska äckligt och drev då hårdare än jag brukade göra. Man brukar säga att man skall ha rejält tryck i galoppen, inte lätta på handen och inte kolla ned på en trakener. Jag följde "denna regelbok" första gången och det var nog det som fick Indra att tveka. Hon var inte van med att jag red på det sättet. Utan att jag brukade stå i lätt sits, vara mjuk i handen och ge henne tygeln. Jag gjorde alltså helt tvärtom och jag tror att det är det som gjorde henne osäker på trakener. Jag gjorde även samma misstag att "rida hårt" på två tävlingar med detta typhinder, då fick vi stopp. Sista tävlingen som vi gjorde tillsammans i Örebro, innehöll också en rejäl trakener. Men då hade jag kommit på "lösningen". Jag tänkte att det får gå som det går, flyger jag av om hon tvärnitar så gör jag det. Det är inte värre än så. Jag bestämde mig för att rida precis som vanligt. (som på vilket vanligt hinder som helst), bara framåt i lätt sits med mjuk hand och inte bry mig så mycket om hindret. Och det fungerade! Indra märkte knappt ens att det var en jätte grav under hindret och vi kom över på första försöket utan en massa "spö å skrik".

 Spola fram till 3.54 så ser ni "problemet"

 

 Trakenern i örebro! Dock sänktes den och minskades lite till min klass. Stocken flyttades närmre marklinjen så att den inte riktigt blev lika skräckinjagande. På bilen är stocken 110 cm hög och 130 lång grav. 

När du ridit färdigt

Vad är fälttävlan? / Permalink / 0
Efter terrängen, kom igång att jogga av din häst länge! Förut satt jag ofta av och sprang med hästen, men  kom underfund med att det inte fungerade speciellt bra med Indra. Hon "taggade" bara till istället för att slappna av och andas. Jag joggar säkert minst 5 minuter, hästens puls skall komma ned och mjölksyran joggas ur. Efter avtravningen sitter jag alltid av, släpper på sadelgjord, nosgrimma samt tar av alla skydd. Helst sadeln också om man har någon som är snabb nog att ta av den. Leder den länge i skritt, minimum 20 minuter, mjölksyran skall bort. Är det väldigt varmt ute försöker vi också kyla hästen så fort som möjligt, direkt efter avtravning. Men kom ihåg att skrapa av vattnet efter avsköljning, annars om vattnet ligger kvar på hästen blir det varmt och snarare värmer än kyler.
 
Sen låter jag hästen dricka vatten om den vill, sköljer igen, svampar gör man om man inte har tillgång till vattenslang. Därefter åker kyllera, kylgelé på hästens ben. Men faktum är att jag inte alltid brukar använda det, använde det inte speciellt ofta i debutant klass. Indra var så stark i sin kropp ändå att man inte behövde hålla på med sånt. Utan istället prioriterade jag lång avtravning samt låååång avskrittning. Jag tror nog det är det absolut bästa. Sen varför man kyler hästens ben är bland annat på grund av att hindra blodkärlen från att utvidga sig mera, man förhindrar det med kylan. Har hästen fått ett slag, blåmärke etc, så hjälper kylan till att förhindra att detta blir värre. Om den i värsta fall skulle ha dragit till något ordentligt, en sena eller så är kylning det bästa.

Som Indra gjorde en gång, det var ingenting vi såg direkt efter terrängrundan, men dagen efter såg jag en miminal svullnad i övre senfästet på vänster framben. Hon hade alltså slagit på sig precis över terrängskyddet och fått en micro minimal skada på senan. Denna läkte på en månad och var absolut ingen fara, hon var inte halt, öm eller något, men då kändes det ändå väldigt skönt att jag hade kylt hennes ben ordentligt. För annars kanske det hade varit värre. Det var vår sista fälttävlan som detta skedde, då hon va som en tiger i terrängen!
 
Sen på natten brukade jag oftast ha back on track på Indra, detta för att hjälpa benen att inte "tjockna" till och bli svullna efter hård ansträning. Visserligen var hon alltid jätte fin i benen dagen efter, men jag ville ändå vara på den säkra sidan. Om det var sommar och hon gick ute på nätterna fick hon inga skydd, då håller kroppen igång sig själv när de rör på sig. 

Dagen efter lät jag henne nästa aldrig vila, utan red jämnt ett lättare pass. Skrittade och joggade försiktigt ur mjölksyra ur kroppen..
 

Led hästen länge i skritt efter en terrängrunda!


Så här fräsch skall en häst (och ryttare) se ut efter en terrängrunda. Knappt svettiga och nöjda och glada över vad de just presterat!


Det är väldigt bra och skönt att ha med sig sällskap på fälttävlan, detta då allting går fort och man måste fort få av grejerna efteråt.

Terrängmomentet. Tre, två, ett - Rid!

Vad är fälttävlan? / Permalink / 1
När dressyr- och hoppmomentet är avklarat kan man alltså börja ladda inför terrängen. Jag brukar altid försöka endast fokusera på dressyren och hoppningen först, och sen när det är avklarat börjar jag fundera på terrängen. 
"Grundtanken" jag brukar försöka hålla mig till är att ta en "sak i taget", tag ett moment i taget och tänk inte så mycket på de andra. 
 
Att matcha hästen färger med ryttarens utrustning är rätt roligt tycker jag. Och så mamma alltid sagt till mig - "Använd vita ridbyxor, de syns bäst på håll så att jag skall se vart hon ska filma"
 
 
När terrängen är beror lite på hur många starter det är, men oftast brukar arrangörerna lägga de högre klasserna först. Detta då det är lättare att plocka bort delar av hinder, exempelvis ris, än att bygga upp. Så därför börjar de med de största hindren först. Givetvis rider man inte samma bana som de som rider högre, men ibland kan man komma och hoppa samma hinder, fast lägre i en lättare klass. Exakt när terrängen startar, vilken tid brukar preliminärt skrivas ut i ryttarmeddelandet. Och exakta tider anslås på anslagstavlan under tävlingsdagen. Man brukar få en starttid, ofta är det 2 minuter mellan varje ekipage.
 
Till terrängen brukar jag jogga fram ganska länge, halvlånga tyglar och låta hästen hitta sin egen balans. Inte "skena" runt som man ser många göra på framridningen, utan jag spar på min häst´s energi till det är dags att ge sig ut på banan. När jag väl har joggat fram i både trav och galopp kortar jag upp tyglarna lite mer, sätter lite tryck i hästen och börjar skutta lite över framhoppningshindren. Tänk på att inte "hoppa ihjäl" hästen, utan den skall endast vara varm i kroppen inför starten, inte helt slut, då orkar den inte springa och hoppa sen. 
I samband när jag hoppar fram gör jag en del tempoväxlingar, för att väcka upp hästen och få igång den. Få upp pulsen på hästen så att den är beredd på vad som komma skall. 
 
När man väl går bort mot starten blir man oftast nervös, helt naturligt. Då finns det liksom ingen "återvändo", hihi. Jag brukar alltid låta hästen se en eller två andra hästar "gå iväg över starten", detta för att hästen skall se vart den skall och göra sig mentalt redo att starta. 
 


Det finns olika "startlinjer" i fälttävlan. Dels kan man ha en startfålla, det är vanligast och kan ofta vara jobbigt för de mer tända hästarna. Som min ponny Mysac som bara stod och laddade, stegrade och sköt iväg.
När ekipaget före mig har gått iväg brukar jag alltidrida fram till startfållan, rida igneom den så att hästen blir lugn, men endast i skritt! jag försöker aldrig få min häst att stå still i en startfålla utan det skapar bara onödig uppladdning och stress. Sen så brukar funktionären säga "1 minut kvar", därefter "30 sekunder kvar", och sen "10  sekunder kvar", för att sedan börja räkna ner till 0, vilket är "rid"/ starta. 
 
Jag brukar alltid skritta in i startfållan när det är ca. 3 sekunder kvar, så att jag inte behöver stanna till för länge. Det man måste tänka på är att man inte får komma i trav eller galopp genom startfållan, detta kallas då Flygande start och kan då ge straffpoäng. Man måste göra en tydlig halvhalt, alternativt som mig skritta in och fatta mjukt galopp när de säger "rid". Det är oftast första hindret folk har problem med, man skall rida ifrån de andra hästarna och man har inte riktigt fått igång galoppen. Så på första hindret, rid som en "tok", få igång galoppen och rid som att hindret vore två meter, sen brukar det flyta på. Oftast tar det 3-4 hinder innan hästen har kommit igång ordentligt, men då kan det ju redan vara "försent", dvs man kanske redan har fått ett stopp. 
 
Är det ingen startfålla, utan endast en startlinje (som på banhoppning) gäller samma sak, ingen flygande start får göras. Utan man måste markera en tydlig halvhalt, för att visa att man inte "galopperar" igenom starten. På stilfälttävlan däremot är det alltid en startlinje bara, och där får man galoppera igenom starten! Precis som på en vanlig banhoppning.
 
Tio, nio, åtta, sju, sex, fem, fyra, tre, två, ett - Rid!!! Och så flyger hästen fram med spetsade öron, modig, framåt och intresserad att ta sig an den roliga uppgiften, i alla fall tyckte Indra så.
 
 
Startfålla:



Startfålla: 
 
 
 
 
Till top