Läsarfråga :)

Vad är fälttävlan? / Permalink / 3
En fråga från en läsare som heter Anna som undrar lite grann om det lätta sisten i fälttävlan, samt hur man "gör" med en häst som kan vara tittig på hinder. Jag skall försöka svara på hennes fråga så gott jag kan.

Att kunna stå i den lätta sittsen i ca 4 minuter är något vi ryttare måste klara av, det är inte för lång tid att begära. Men för att orka det måste du träna, träna hemma. Exempelvis när du travar fram din häst, bestäm dig för att du skall stå i lättsits i 5 minuter i trav (det är framförallt jobbigt i trav) och därefter värmer du hästen i galopp också. Om man som ryttare inte har den fysiken att klara av att stå i lättsits tycker jag inte att man i huvudtaget skall ut på terrängbanan, det är inte schyst mot hästen. Lite kondis får väl vi tvåbenta också ha. ;)

Lite knepig fråga det där med om hästen är tiittig, men skall försöka förklara hur jag tänker.. Om det är en häst som är tittig som hoppar högt över hindren så är det viktigt att du som ryttare är följsam och mjuk. Tag gärna mantag eller håll i en halsring eller dyligt, försök att låta hästen mun vara fri. För om man råkar rycka hästen i munnen samtidigt som den hoppar en meter över hindret kommer den tycka att det blir ännu obehagligare. Så har du en häst som min, hoppar högt, så var lätt i siten och försök vara följsam.

Om du däremot har en häst som är tittig, och "dum", dvs stannar på hinder. Skulle jag nog inte riktigt vara lika lätt i sisten i anridningen. Var då i en lätt position över hästen emellan hindren och sjunk ner försiktigt i sadeln när du närmar dig hindret. 

 
 
 
 
 

På denna film kan ni ser när Indra och jag fick problem på ett hinder. Det var första gången någonsin som hon stannande på ett hinder. Inte egentligen för att hon var dum, utan för att hon var osäker. Hon hoppade hindret på första förösket en gång, men "ångrade" sig då i luften och slog då i bakbenen ordentligt i hindret. Sen ville hon inte hoppa det. Försökte 5-6 gånger innan hon kom över hindret igen, och även om hon kom över hindret var hon ännu inte riktigt övertygad om att hon vågade.

Så här i efterhand tror jag detta problem uppstod för att jag blev spänd. Jag tyckte hindret var ganska äckligt och drev då hårdare än jag brukade göra. Man brukar säga att man skall ha rejält tryck i galoppen, inte lätta på handen och inte kolla ned på en trakener. Jag följde "denna regelbok" första gången och det var nog det som fick Indra att tveka. Hon var inte van med att jag red på det sättet. Utan att jag brukade stå i lätt sits, vara mjuk i handen och ge henne tygeln. Jag gjorde alltså helt tvärtom och jag tror att det är det som gjorde henne osäker på trakener. Jag gjorde även samma misstag att "rida hårt" på två tävlingar med detta typhinder, då fick vi stopp. Sista tävlingen som vi gjorde tillsammans i Örebro, innehöll också en rejäl trakener. Men då hade jag kommit på "lösningen". Jag tänkte att det får gå som det går, flyger jag av om hon tvärnitar så gör jag det. Det är inte värre än så. Jag bestämde mig för att rida precis som vanligt. (som på vilket vanligt hinder som helst), bara framåt i lätt sits med mjuk hand och inte bry mig så mycket om hindret. Och det fungerade! Indra märkte knappt ens att det var en jätte grav under hindret och vi kom över på första försöket utan en massa "spö å skrik".

 Spola fram till 3.54 så ser ni "problemet"

 

 Trakenern i örebro! Dock sänktes den och minskades lite till min klass. Stocken flyttades närmre marklinjen så att den inte riktigt blev lika skräckinjagande. På bilen är stocken 110 cm hög och 130 lång grav. 
Till top