Hej och välkomna alla nya!
Jag tänkte precis som många andra göra en kort presentation om mig, då jag sett att det är många nya läsare på min blogg - Vilket är väldigt roligt!
Mitt namn är Tove Eriksson och jag är 23 år, jag bor i Uppsala tillsammans med min sambo Daniel 24 år som jag varit tillsammans med i över 7 år. Min livspartner.
Vi hyr för tillfället en jätte fin lägenhet på bottenplan med gräsplätt etc, trivs verkligen. Dessvärre kan man inte bo hur länge som helt i en hyreslägenhet och därmed har vi börjat kika runt lite lätt på andra alternativ, köp alternativ.
Vi hyr för tillfället en jätte fin lägenhet på bottenplan med gräsplätt etc, trivs verkligen. Dessvärre kan man inte bo hur länge som helt i en hyreslägenhet och därmed har vi börjat kika runt lite lätt på andra alternativ, köp alternativ.
Trots att vi varit tillsammans så länge så var det svårt att finna en bild på oss tillsammans. Här är i alla fall en fiskebild från sommarstugan som ligger i Fagerviken.
Jag är en riktig hästjej, och kommer troligen alltid vara det om allt går som jag vill. Skall man trycka i mig ett speciellt fack vill jag nog kalla mig tävlingsryttare, hellre än skogsmulle. För skogturerna i skogen blir endast de dagar där "soft" står på schemat. Annars älskar jag att träna och tävla.
Jag har en relativt ny häst nu, hon heter Isola och är 6 år e: Camaro M. Jag köpte henne ganska kort efter att min själsfrände Indra av Basta dog i en tragisk olycka. Indra hade jag ägt i 4 år och känt i 6 år, hon blev endast 8 år gammal min Indra. Det var vid ett vanligt intag som olyckan skedde, i november 2013. Jag var inte där, utan var på jobbet fem minuter därifrån.
Indra var som vanligt på tårna vid intaget med hade skött sig bra, dock precis vid dörrhålet blev hon skrämd av en mötande häst. Hon ryggade bakåt och stegrade, hon föll bakåt och slog i huvudet i den mjuka marken. Dem trodde först att hon skulle resa sig upp men det gjorde hon inte. Hela förloppet var mindre än 3 minuter, innan Indra var helt borta. Hon dog på marken utanför stallet, precis som hon var - Vild och vacker. En olycka som inte skall kunna inträffa, en fall som inte skall kunna medföra att en häst dör. Men det gjorde det, med min älskade Indra. Mitt livs häst, som jag aldrig någonsin skulle skiljas ifrån. Jag kom till stallet bara någon få minut efter att det hände, de hade ringt mina föräldrar som sedan hämtat mig på jobbet. Jag var förkrossad, i chock. Aldrig hade jag någonsin kunnat tro att detta skulle hända mig, min älskade Indra. vi hade verkligen ett speciellt band till varandra. Ett förtroende.
Pappa, Börje däremot har inte varit någon hästmänniska tidigare, men däremot en tävlingsmänniska precis som jag. Däremot tävlar han i segelflyg på högst nivå och har flera SM guld i bagaget samt en brons medalj från VM när det gick i Sverige för några år sedan. Pappa ingår i landslaget i segelflyg och är toppad som nr. 1. Och jag gissar att det är från honom min tävlingsinstinkt kommer ifrån.
Jag har en relativt ny häst nu, hon heter Isola och är 6 år e: Camaro M. Jag köpte henne ganska kort efter att min själsfrände Indra av Basta dog i en tragisk olycka. Indra hade jag ägt i 4 år och känt i 6 år, hon blev endast 8 år gammal min Indra. Det var vid ett vanligt intag som olyckan skedde, i november 2013. Jag var inte där, utan var på jobbet fem minuter därifrån.
Indra var som vanligt på tårna vid intaget med hade skött sig bra, dock precis vid dörrhålet blev hon skrämd av en mötande häst. Hon ryggade bakåt och stegrade, hon föll bakåt och slog i huvudet i den mjuka marken. Dem trodde först att hon skulle resa sig upp men det gjorde hon inte. Hela förloppet var mindre än 3 minuter, innan Indra var helt borta. Hon dog på marken utanför stallet, precis som hon var - Vild och vacker. En olycka som inte skall kunna inträffa, en fall som inte skall kunna medföra att en häst dör. Men det gjorde det, med min älskade Indra. Mitt livs häst, som jag aldrig någonsin skulle skiljas ifrån. Jag kom till stallet bara någon få minut efter att det hände, de hade ringt mina föräldrar som sedan hämtat mig på jobbet. Jag var förkrossad, i chock. Aldrig hade jag någonsin kunnat tro att detta skulle hända mig, min älskade Indra. vi hade verkligen ett speciellt band till varandra. Ett förtroende.
Min fina Indra av Basta 2005-2013
I och med att Indra hastigt dog började jag sökandet efter min nya häst, det var mitt sätt att bearbeta sorgen. Att fortsätta tänka framåt och inte bara gå och lägga mig under en sten och dö. Så vi, jag mamma och pappa gjorde en resa ner till Skåne och vidare till Danmark för att hitta den perfekta hästen. Jag hade gjort en rejäl research på internet och webbsidor, FB och mina kontakter m.m. för att kunna göra denna resa och kanske hitta min nya häst. Och det gjorde vi. Vi hittade Isola i Göteborg hos uppfödaren. Hon hade aldrig varit ute på annons, utan Marlene, ägaren hade sätt min "efterlysning" på FB och messat mig att hon hade en häst som verkade stämma in på mina önskemål. Och det gjorde hon!
Den enda bilden jag hade sett på Isola innan vi åkte ner för att prova henne.
Så 18 december 2013 steg Isola in i Indras gamla box, och det var då vår resa började tillsammans.
Jag tycker verkligen om denna bruna lilla häst, hon är verkligen speciell. Och det känns som att vi kan i framtiden få ett starkt band mellan oss, kanske lika starkt som jag och Indra hade.
Jag tycker verkligen om denna bruna lilla häst, hon är verkligen speciell. Och det känns som att vi kan i framtiden få ett starkt band mellan oss, kanske lika starkt som jag och Indra hade.
Isola mars 2014
Men vad vill jag med min ridning då? Jo, folk skulle nog stoppa i mig i facket som fälttävlansryttare. Då jag täclat mycket fälttävlan på ponny med mycket placeringar, meriter etc. På stor häst, tillsammans med Indra hann jag tävla några Lätta klasser med bra resultat, även placering på vår sista tävling. Dessvärre känner jag mig inte som en fälttävlansryttare, på något sätt. Vet inte riktigt varför. Men i alla fall så gillar jag att göra allt med mina hästar, såsom dressyr, hoppning och terräng. Så kanske nja, man får nog lov att stoppa in mig i facket som fälttävlansryttare. Även om jag inte tävlat på de högst nivåerna.
Men vad vill jag med min ridning då? Jo, folk skulle nog stoppa i mig i facket som fälttävlansryttare. Då jag täclat mycket fälttävlan på ponny med mycket placeringar, meriter etc. På stor häst, tillsammans med Indra hann jag tävla några Lätta klasser med bra resultat, även placering på vår sista tävling. Dessvärre känner jag mig inte som en fälttävlansryttare, på något sätt. Vet inte riktigt varför. Men i alla fall så gillar jag att göra allt med mina hästar, såsom dressyr, hoppning och terräng. Så kanske nja, man får nog lov att stoppa in mig i facket som fälttävlansryttare. Även om jag inte tävlat på de högst nivåerna.
Indra och jag i Enköping Lätt klass.
Men jag är inte ensam på tävlingarna, oftast inte. Utan oftast har jag med mig mina fantastiska föräldrar Carina och Börje som supportar mig. Mamma har alltid varit hästintresserad, dock inte av tävling tidigare, men med mig så har även hon förstått känslan av vlja bli bättre för att kunna klättra i klasserna å vinna.
Mamma och Indra på sista fälttävlans tävlingen i Örebro september 2013.
Pappa, Börje däremot har inte varit någon hästmänniska tidigare, men däremot en tävlingsmänniska precis som jag. Däremot tävlar han i segelflyg på högst nivå och har flera SM guld i bagaget samt en brons medalj från VM när det gick i Sverige för några år sedan. Pappa ingår i landslaget i segelflyg och är toppad som nr. 1. Och jag gissar att det är från honom min tävlingsinstinkt kommer ifrån.
Pappa hjälper mig med tekniken.
Men jag har även en storebror också, dock syns han inte tillsammans med hästarna men åker man till havet där det blåset eller till bergen som har mycket snö kan man se honom. Han surfar väldigt mycket samt åker mycket skidor/ snowboard.
Storebror Tim gillar också att hoppa, men inte över hinder, utan över vågor.
Så det var lite kort om mig, min familj etc. Sammanfattningsvis kan man säga att min familj är väldigt aktiv. Tillsammans, hela familjen åker vi gärna snowboard också och har gjort hela livet. Skulle man kliva i vårt garage skulle man se:
- Hästprylar
- Snowboardprylar
- Längdskidor
- Golf
- Flygplan
- Windsurfting
- Wakeboard
- Vattenskidor
Mamma Carina:
Pappa Börje:
4 år äldre storebror Tim:
Pojkvän Daniel
Och såklart jag - Tove Eriksson
Och såklart jag - Tove Eriksson
Juste, jag tog studenten 2010 och har sedan dessa pluggat i två år, därefter jobbat på matbutiken Träffköp i Bälinge. Där jag trivs super bra. Så smånignom, till hösten tror jag kommer jag fortsätta min utbildning mot Personalvetare. Jag har kvar arbetsrätt 15 hp, samt C-kursen 30 hp och tvp omtentor. Men just nu vill jag fokusera på min nya häst och familjen.