Hjälptyglar/ Stjälptyglar

Allmänt / Permalink / 0
Ojoj, vilka heta diskutioner det har varit på internet, facebook och andra sidor den senaste tiden pga. att en känd hästbloggare lade upp ett video klipp när hon longerar sin häst. HÄR
Jag skulle personligen aldrig longera min häst på detta vis, det träder helt mot mitt synsätt. Tycker både det är farligt om hästen skulle få panik samt inte har någon bra inverkan på hästen. Hyser inga agg mot denna person, utan jag tror i grund och botten att det handlar om för lite kunskap. Som hon säkerligen, om några år kommer upptäcka att denna typ av longering var en väldigt dålig idé. Tror många av er vet vem jag skriver, och om inte så klicka in på länken ovan.
 
Men vad tycker jag om instämningar/ hjälptyglar etc? 
Jo, jag ser det som ett hjälpmedel. Ett hjälpmedel om man använder det på rätt sätt. Annars ett stjälpmedel.
 
Martingal/ Förbygel
Martingal är det väldigt få hästar som jag upplevet att de är "störda" av. Däremot är det viktigt att det är rätt längd på den samt har en väl passform. Själv föredrar jag förbygel som man fäster i sadelgjorden. Tycker att den har en väldigt bra passform som inte stör hästen och som sitter still. Till skillnad från en vanlig martinal, där "delen mellan frambenen" gärna blir för lång, så händer detta aldrig med en förbygel. Den sitter där den skall. Däremot är måna förbyglar på tok för långa "mellan frambena" när man köper dem och man får ofta göra nya hål, eller till och med lämna in den för avkortning. Jag säger tummen upp till förbygel, en väl passande sådan. Annars kan det var utan.
Min förbygel är av märket Glen Gordon och jag har två likadana, bara att den ena är rundsydd!
En förbygel på Indra
 
Gramantygel
Jag gillar gramantygel! Men jag skulle aldrig rekommendera någon annan att använda det, inte till någon jag inte vet hur den rider. För mig är gramantygeln en "extra martingal". När hästarna, som mina ibland kan vara, är väldigt på tårna och explosiva. Då har jag en gramtygel som en martinal, med samma funktion. Dvs. jag har inte en gramtygel på för att dra ner hästens huvud, absolut inte. Däremot har jag en gramtygel på för att hästen inte skall kunna "ploppa" hur som helst, inte kasta upp huvudet, utan lär sig att det är bekvämt att gå i en avspänd form. Gramanen skall bara kännas för hästen om den hoppar runt, kastar med huvudet eller på något sätt behöver lära sig att infinna sig inom ramen. Annars märker inte mina hästar att de har en graman på.
Jag har helat igen var emot gramtygel, jätte emot. Men sen när KG Svensson förklarade för mig, på vilket sät denna hjälptygel kunde hjälpa Indra att acceptera ramen, så införskaffade jag en gramtygel. Jag behövde kanske använda den en gång på två månader på Indra, men bara för att påminna henne om att "här inom ramen skall du vara", så blev det inte lika mycket tjaffs mellan oss. Fungerde väldigt bra.

Nu när jag har varit skadad hela sommaren var jag väldigt svag i min skadade hans, så i säkerhetssyfte, så använde jag gramantygel på Isola i början, tre eller fyra gånger. För att jag inte var tillräckligt stark. Inte för att hon har svårt att gå på tygeln, utan i de situationer hon "vände ut och in på sig", så kunde jag var den som vann striden.

Indra med gramantygel
 
 
 


Fast martingal
Var något jag använde en del på Indra under en period, istället för vanlig martingal. Den fungerar så att man länger martingalen ordentligt, knäpper sedan fast den i nosgrimman, istället för att trä tyglarna igenom ringarna. 
Jag använde det på Indra för att hon slog så mycket med huvudet. En martingal hjälpte inte i det fallet, utan den störde henne bara mera. Då den både "drog ner" hennes bett i munnen, samt att man hand drog bak bettet. Dubbla budkap alltså, vilket ledde till stressad häst. Däremot när jag hade en fast martingal, blev hon lung. Jag kunde var lugn och stilla i min hand och istället för att martingalen drog henne i munnen, så blev det ett tryck på nosryggen när hon slog med huvudet. Väldigt bra på Indra. 
 
Bild på fast martingal
 
 
 
Goghtygel
Använde jag på en häst som jag hade ett tag. Detta för att hästen gärna (alltid!) var väldigt hög i nacken och hade väldigt svårt att slappna av. Han vände ut och in på sig så fort han såg en bom. I och med att jag red med denna Gogh så kunde jag var helt still i min hand, och mjuk. Men så fort han vände ut och in på sig och sprang iväg så blev det ett tryck i nacken vilket medförde att han faktiskt taget blev tvungen att fortsätta spänna av, annars blev det obehaligt. Goghen störde den hästen ingenting alls när man red på som vanligt, utan det vara bara när han "vände ut och in på sig" som den tillrättavisade hästen. Mitt stöd i handen var samma sak.
Goghtygel
Till top