Tove Eriksson

För ganska länge sedan, den 30 januari 2018 var vi iväg med Isola (och Cassie) till Ultuna för att röntga hennes högra bakhov. Hoven som har ställt till en massa problem i både tid och pengar, samt ändrat mina planer med drömhäst, men också som har givit mig världens finaste avkomma efter henne - Cassie! Då lilla Cassie inte är avvänjd ännu så fick hon också åka på utflykt till Ultuna. Den var första gången Cassie åkte med mellanvägg i transporten men det gick som en dans. Hon tvekade lite när hon skulle in i transporten, men då henne mamma gnäggade dovt till henne inne i släpet så var det bara gilla läget och kliva på transporten. Stod som ett ljus gjorde båda två och smaskade med god aptit på hö´t som låg i foderbordet. 

Väl framme på Ultuna backade Cassie ut jätte fint och såg sig omkring med stora ögon. Traskade in i hovslagar-rummet som om hon aldrig hade gjort något annat och stod som ett ljus på uppbindningsplatsen medans Isola röntgades och skoddes. Vi passade på att sko henne, samt verka Cassie när vi ändå skulle behöva ta av skon för röntgen. Och så passade det perfekt i tiden också!

 

Jag har någonstans trott att cystan har blivit bättre, i alla fall inte sämre. Men att den skulle ha blivit så pass mycket bättre, som röntgenbilderna faktiskt visade är otroligt! Cystan har inte vuxit det senaste 1,5 året, utan snarare lugnat ner sig och stannat till. Hovbenet som runt omkring cystan varit väldigt poröst och upplukrat har häpnadsväckande nog börjat återbilda nytt skelett (!). Veterinär och forskare Ove Wattle trodde knappt sina ögon, han har aldrig sätt något likande, och på detta sätt som denna cysta beter sig. Förut har han hela tiden trott att det var en "tvilling" till Isola, dvs när hon låg i sin mamma´s mage som var dem, men att det bara var den ena som utvecklades till ett foster (Isola) och den andra blev inkapslad och en cysta i Isolas´s hov. Men nu menade han på att det inte kan vara så, då borde det inte ha blivit bättre. Vilket det faktiskt verkar ha blivit! Vad för slags cysta det är, det kan han inte svara på. Utan det får vi ta reda på dagen Isola får somna in, men som förhoppningsvis är många många år bort! Mycket längre bort nu, än vad det var för något år sen.

 

Så med detta besked är jag väldigt nöjd att jag vågade chansa och ta ett till föl på henne, då hon mår bra av det! Och nu hoppas vi Isola kan leva i många många år till och få massor av fina föl som sedan kommer prestera fint på tävlingsbanorna! För hon är min älskling, min Isola. Min drömhäst, min egna, älskade och världens finaste Isola som jag aldrig vill göra mig av med. Min bästa vän som jag kämpat så mycket för.